Ja förra gången var det bara teori för oss tvåbenta, inget för lilla Shai att följa med på. Vi hade föredrag om belöningar. Det var bra och lärorokt, man ska inte vara en godisautomat..

Så var det ju det här med PASSIVITETEN.....

....idag fick vi hjälp! Dom (kursledarna Sara, Fia och Yvonne hade visst iaktagit oss förra gången! Hmm....jo rå, vi hade använt lite fel metoder, inte extremt nu alltså, men som till exempel när Shaia väl var stilla så hade vi gett henne beröm i form av beröring och godis. Det i sin tur hade ju självklart (såhär i efterhand fattar man ju det) lett till att hon pockat på uppmärksamhet och ville ha mer!!

Nu är det ju så att jag inte bloggar direkt efter kursen, så blir lite svårt att komma ihåg vad vi gjort just vid varje tillfälle.

Men vad just vårat ekipage har fått träna på (och som behövs sådär bedrövligt mkt) är passivitet!

Fröken KAN bara inte göra någonting alls! Vi fick ta med Shaia in i kurslokalen efter avslutad träning idag. Varje gång har vi lite fika och teori inomhus efter att vi kämpat med de små liven ute på planen med diverse kommandon till höger och vänster.

Så idag var det alltså Shaias och två andra hundars tur att träna passivitet. Det gick ju sådär alltså. Men vi visste ju med oss det redan från "valpis" att hon visar sig från sin bästa sida (eller inte) när det gäller just den här biten!

Men, så mkt beröm och så bra det går för oss på allt annan så är det okej..

Shaia börjar bra, hon fattar att nu ska vi sitta/ligga här och inte göra någonting. Men efter ett tag när hon inser att det faktiskt inte kommer att hända ngt, att hon faktiskt inte står i centrum så börjar hon så smått visa sitt missnöje. Hon biter i kopplet, vevar med tassarna och små bjäbbar! Hon riktigt tittar på oss, retsamt, för att försöka få igång ngn typ av reaktion! Tyvärr så lyckas hon ju eftersom vi försöker få tyst på henne på ett lite okunnigt sätt....

.....fortsättning följer....

Det blev endel repition idag med. Men vi fick träna på att åka "buss/hiss" Övningen gick ut på att det stod ett bord i mitten av en ring. Sen fick man i tur och ordning gå och sätta sig på bordskanten med hunden i gräset. Sen kom det mer och mer "passagerare" som både gick av och på. Detta kan ju lätt upplevas som rörigt och stressande för hundarna. De fick ju givetsvis inte hälsa på varandra. Det var en jätte bra övning som oxå gick jätte bra! Det är så roligt att se att Shaia tycker det är så kul att träna, hon är verkligen med i matchen!

Ja då var det återigen dags att strama åt tyglarna och gå in i träningsringen!

Det var jätte roligt att träffa våra tränare igen, några nya och några gamla. Alla är så himla bra! På plats var även en hund som vi gick valp kursen ihop med, sammanlagt var vi ca tolv st tror jag.

Dagens sammankomst bestod av rätt mkt repetition från valp kursen för att vi skulle lära känna varandra och att ledarna skulle få lite koll på hur långt vi kommit i vår träning. Det gick hur bra som heslt, Shaia tycker verkligen om att träna. Vi med, man behöver fräscha upp sina kunskaper, annars är det lätt att man fastnar i gamla vanor som inte alls är bra, utan bara bekväma!

Shaia  var ganska så exakt tio månader. Dena inofficiella utställnings tävligen hölls i ett ridhus i Linköping. Det var världens slask väder. Shaia var självklart nybadad kvällen innan  så vi gjorde allt för att hon skulle fortsätta att hålla sig vit. Vi hade med en picknick filt som vi slog läger på inne i manegen.

När det väl var Shaias tur så tyckte hon nog att det var lite konstigt att springa omkring i en ring och bara vara fin. Det var mycket liv och rörelse runt omkring men det gick bra. Hon fick HP och BIR och ett jätte fint omdöme. Sedan fick hon vila och återvända till sin trygghet på filten.

Efter några timmar skulle hon tävla i BIG finalen men då var lillan trött. Det började med att när jag gick med henne i kopplet bort mot ringen där hon skulle tävla, så kröp hor ur sitt koppel och snittslade sig tillbaka mellan folk och hundra tillbaka till sin trygga filt. Där ville hon ligga. När jag kom fram la hon sig på rygg med tassarna upp i vädret för att visa att -nej ta mig inte från min trygga plats matte...jag är rädd! Lilla hjärtat!

Tillslut fick vi igång henne och hon ställde upp på utmaningen. Tror ni inte att hunden framför Shaia i ledet vänder sig om och skäller på Shaison! Då var det ju kört..svansen åkte in mellan benen och där stannade den hela uppvisningen. Hon var livrädd. Trots det blev hon BIG 3 av fyra. Domaren kon fram och sa -nu vill hon inte mer va- med ett leende på läpprana.

Bedömningen totalt var jätte fin och vi är en erfarenhet rikare med slutsatsen att vi har en kanon fin tjej!

                                                          Men det visste vi ju redan :)

Vi gör massa olika saker med henne. Skidåkning är roligt, speciellt om ngn av oss ramlar, då kommer hon som ett jiihu och undrar med full glädje vad vi styr med  

Skridsko åkning har blivit en stor succé. Det är jätte härligt, det är plogat från sörping till mem på kanalen. Vi åker inte hela vägen för det orkar hon inte än lillan, men hon tycker det är super roligt, vi med he he. Jag som inte är så bra på skridskor får trots allt upp en himla fart när Shaia drar mig. Det är roligt och det syns att hon i grunden är en draghund, hon gillart 

Pulka är skojsigt oxå! Vi åker i en rätt brant backe, Shaia hänger med upp och när det bär iväg så springer hon ikapp med pulkan och hennes små ben går som trummpinnar! Hon kommer ju först den lilla rackarn och väntar på att man ska vurpa, ibland känns det som att man ska köra på henne och sen när man väl, som sagt vra, vurpa, så kommer hon och går till attack för att man ligger och skrattar det tycker hon är kalas roligt      

Ja men gissa om hon gillar det då :) Det är massor av snö och hon stormtrivs! Det märks att detta är hennes rätta element! Hon älskar att vara ute oavsett hur många minus grader det än är...

Ja då kom då första snön när Shaia var mormor och morfar! Såå typiskt!

Hon hade bara stannat upp på altanen och stått och vädrat och tittat förtjust, innan hon rusat ut och börjat äta för fullt..

Det hade inte kommit så mkt snö men mamma hade skrapat ihop en hög och Shaia hade grävt i den och varit överlycklig