Vid detta femte tillfälle så var det då dags att ta "vippen" Där mötte vi vår första motgång! Tuff som hon är Shaia så hade hon alldeles för bråttom upp, pigg på nya upptåg, och vi hann inte stoppa henne förens det var för sent. Pang, vippen for i marken och Shaia´s öron stod rätt ut av förtvivlan! Men vi lirkade på med tips från coachen så det gick bättre och bättre. Tillslut hade hon fått tillbaka förtroendet skapligt på plats igen, så vi bestämde oss för att den karamellen skulle hon få suga på nu ett tag. Vid kurs tillfälle nr sju tänkte vi prova igen. 

Viktigt är att man inte tränar "vippen" och andra balans hinder vid samma tillfälle nu när hundrana är nybörjare, för då har de svårt att skilja på hindren och de har ju knappast lärt sig vilket hinder som heter vad! Har vi det då "dunnel" (inten skämt)

Nu fick vi även prova på att hindrena inte stod spik rakt i följd efter varandra utan att det var en liten, liten böj. Det var faktiskt klurigt och här kände man verkligen vikten av att styra sin hund med rätt kropps språk. Detta är tydligen något man går in på mera i fortsättnings kursen. Känns ganska lockande att ta den då man ser hur kul Shaia tycker att det är :)

Kurser och träningar består ju av mycket repition för att uppnå ett lyckat resultat. Det är väldigt bra och man lär sig hela tiden av sina misstag. Man måste verkligen vara allert och lyhörd hela tiden. Är man som hundförare lite off och okoncentrerad sgelar det av sig ögona böj på hunden.

Lite teori stod på schemat och sen självklart praktik i form av balans brädor i olika varianter. Dock ej time för vippen än. Shaia trippade upp på balansen (som vi kallar för "upp") utan att tveka, full fart.. Det gäller dock att få hunden att ta kontaktfälten både på uppvägen och nedfarten. Där är det lätt att flyga förbi om det går för fort! Vi fick lära oss att gå sakta sakta och ge godis vid ställningen, två ben på brädan och två i gräset. Gick fin fint   

Hindret som är väldigt brant upp och ned kallar vi för A, det ser faktiskt ut som ett stort A! Hindren måste heta saker för hunden. De lär sig då att ta kommandom om vilka hinder som gäller på en framöver fullspäckad bana...

Shaia fixade även detta! Här gäller att bromsa ordentligt neråt så att de får drivet ner i backen och inte flyger av frammåt och missar kontaktfältet och drar på sig 5 fel vid tävling.

Shaia är super duktig och lyhörd för vad som gäller!

                                               Stolta!

Idag var det repition från förra gången. Shaia fattade direkt vad som krävdes av henne. Det syns verkligen att hon tycker att det är roligt!

Vi går sakta fram och tillämpar "baklängeskedjningen" Det ska vi göra hela kursen och det verkar faktiskt vettigt, man ser verkligen hur Shaia driver frammåt redan nu för att komma till godisskålen. Springer hon på sidan av något hinder så ska "stolpen" vara snabb och ta bort belöningen så att godiset bara fås vid 100% rätt utförd hinderföljd. Så det gäller att den sk "stolpen" inte står och sover så att hundföraren slipper slänga sig i spagat för att hinna före hunden!!! Inga namn nämnda....

Vi tränar två och två och då ska den ena stå vid godisskålen, helt tyst och stilla utan att titta på hunden men dock vara så aktiv att men hjälper till med ovanstående beskrivna senario!

Vi fick idag även prova något som kallas för den platta tunneln. Där ska hunden springa in som i en låda där tunnel tyget hänger tungt ner bakon så att hunden med sin egna kropp lyfter upp den och kommer ut på andra sidan. Vi hjälpte till de två första gångerna med att hålla lite lätt i tyget så att Shaia skulle se att det fanns en utgång. Vipps så fattade hon och där hade vi platta tunneln som i en liten ask, tack för idag   

Första kurstillfället bjöd på åtta ivriga nybörjare i alla möjliga raser och storlekar ooh sen Åsa och Ann som skulle styra upp allt. 

Vi började med något som kallades "baklängeskedjning" vilket innebär att man har en hinderkombination där man ska starta med det sista hindret först. Där ställer man en godis (korv) skål bakom för att få hunden att fatta att det är dit vi tillslut vill ha dem. Idag fick vi prova max tre hinder på en följd i form av vanliga hopphinder och en rak tunnel. Shaia tyckte det var jätte kul. Det tog ett tag innan hon fattade när vi sa bra och uppmuntrade henne, att godiset inte skulle komma från oss utan från skålen. Men när poletten väl föll ned så fick hon frammåt drivet vilket var målet med dagens träning.