Då var det dags! Väl ute på catarinas agility center http://catharinasagilitycenter.se/ var vi alla laddade. Vädret var helt underbart...tyvärr lite föör underbart, vi skulle snart bli varse att värmen skulle besvära Shaia.
Vi började med att gå och anmäla oss i seketariatet och efter ett tag var det dags för banvandring.
Vi fick börja med att gå bann själva för att klura ut vad vi tyckte skulle bli de bästa lösningarna och sedan gick vi ihop med våra kursledare och berättade hur vi hade tänkt och därefter fick vi goda råd, tips och idéer.
Vi beslutade att Jenny skulle köra den fösta rundan som kallades "blåbärsklassen"
Banan bestod av 18 hinder, ganska mkt för att vara en "lätt" bana. Den inehöll alla möjliga kombinationer, däcket som hinder nr 3 och ungefär mitt på banan ett fyra pinnars slalom.
Vid startlinjen såg Shaia taggad ut! Men redan vid hinder nr 2 tog det stopp...där luktade stolpen väldigt gott och att matte stod och lockade verkade inte alls intressant! Tredje hindret var ju däcket och där sprang hon på sidan. När flytet väl började infinna sig kom slalompinnarna....hjärnsläpp igen!! Vi kom tillslut i mål men var tyvärr diskade pgav för många vägran på hinder.
Vad är det för fel undrade vi, tycker hon inte att det är roligt..vad håller vi på med...tusen tankar snurrade!
Men faktum stod ganska klart, värmen! Hon var jätte fåsig och varm och vimsig. Så vi gick fram till en pump där det stod en hink med vatten, där "badade" vi henne coh vipps komma gamla vanliga Shaia fram igen.
Vi beslöt oss för att ställa upp i den andra klassen som var en hoppklass 1. Vi ville ta tillfället i akt och träna och få chansen att avsluta snyggt.
                                                  Och gissa om det blev snyggt :)
Precis innan det var våran tur att gå in på banan så blev det ett lite bad igen och jag taggade igång henne med olika kontakt övningar.
På den här banan var det svårare svängar och hela tolv slalompinnar.

När jag släppte iväg henne vid starten reste hon sig bara upp och kollade åt ett annat håll...åh nej tänkte jag vad händer nu? Sen bara helst plötsligt ramlar knäcken ur  öronen och hon kör...däcket som var hinder nr 6 satt som ett smäck och man såg att hon tyckte det var roligt. Mitt mål var inte att ta banan snabbast möjligt utan jag satsade på felfria hinder så att hon verkligen skulle förstå.
Slalomen, kanonbra! Sedan var det en raksträcka på två hinder och efter det en knort sväng tillbaka. Men Shaia hade hunnit få upp farten och siktet på en keps ngn ahde glömt på banan. Hon tog hindren och sedan fram till kepsen, ruskade runt den i munnen, släppte den och kom tillbaka och satte de tre sista hindren och en felfri runda och en total tredje plats var ett faktum :)
Vi avslutade snyggt, alla nöjda och glada och nu ska fröken få en vila från agilityn för att få smälta alla nya komandom och få tillbaka suget!

                        Tack för en super bra kurs alla ni på http://www.soderkopingsbk.com/

Japp...idag var det dags att träna på en hel bana. Detta i syfte inför söndag, då vi ska avsluta kursen med att tävla! Det gick ganska bra, men inte helt. Hinder nr 2 var däcket. Där sprang hon igenom på sidan och sen direkt efteråt fick hon knäck i lurarna. Det tog ett tag innan hon kände för att komma tillbaka och fullfölja. Men det har ju tyvärr varit genomgående för kursen. Fröken går sina egna vägar lite. Men när hon väl kör, så går det så himla bra, hon kllarar att man skickar iväg henne på bakombyten och andra krokiga svängar, men som sagt där emellan extremt DISTRÄ!

Det ska dock bli himla kul på söndag, då kanske hon blir lite mer taggag när det är en ny miljö   

Nu måste jag bjuda på en bild med Shaias bästa kompis Bilbo, en labrador på fyra år, dom är så fina ihop!  

                                                                  Black & White 

Jag hittade en video i mitt arkiv när jag satt och letade efter lite söta bilder på Shaia.

Det är ifrån valpkursen. Jag bara måååste bjuda på denna ha ha  

Idag stod alla slags tunnlar med på schemat! Det är Shaia bra på sedan grundkursen. Hon verkar tycka att det är roligt att fara fram som en virvelvind där igenom. Det var en kort tunnel, en lång och sedan platta tunneln. Den sistnämnad tycker endel hundar är lite läskig, men inte Shaia. Det gick jätte bra. Det enda på den banan som vi fick traggla lite med var däcket. Det stod som sista hinder på en upploppsraka. Då slank vita faran på sidan eller under!! Efter lite nötande så gick det bra.

Staketet!  Nu skulle Shaison hoppa som i en serpentin. Ut ifrån oss och sedan in mot oss.  Det gick super bra! Hon var riktigt lyhörd och tyckte att det var upptiktigt roligt. Ja det syntes faktiskt! Skönt! Vi har ju tragglat lite med ett ointresse hittills i kursen men idag kändes det som att det började vända :) 

När vi hade klarat av detta staket-hopp några gånger, skulle vi i stället "kroka in" hunden emellan hindren för att sedan hoppa utåt varje gång. Lyhördhet med andra ord. Och visst, det gick oxå kalas   

Vippen fick bekänna färg idag, eller snarare Shaia, PÅ vippen! Jag vet inte om vi pressade henne lite väl hårt...Hon gjorde det såå bra flera gånger, då vi bara höll ytterst lite. Sen provade vi utan att hålla alls. Jag stod längst fram, ej på sidan, och lockade med godis, hon travade upp så malligt och sen pang...men det gick bra. Öronen stod visserligen rätt ut och ögonen fick ett litet bekymrat uttryck. Men så  upp igen, då stannade hon straxt innan kontaktfältet och väntade på smällen och sedan kom hon fram till mig och godiset. Tredje gången valde hon att hoppa av! Då hade fröken kopplat ihop ett och annat. Men vi gjorde det två gånger till och det gick faktisk ganska bra. Det gäller att inte hunden blir skrämd. Så därför är detta ett hinder där det är helt okej att ge mycket godis. Vi tränar på!

Nu börjar man verkligen ha nytta av att kunna alla konstiga byten, för idag var det dags att träna på olika kombinationer. Vi provade vi på något som kallades dubbelbox. Här gällde det att kunna styra ut hunden. Ut ifrån sig, i en kurva, för att sedan visa med kroppsspråket vart nästa hinder var, UTAN att hunden skulle komma smitande mellan hindetstöden. Det gick faktiskt bra. Shaia tycker  dock att det är lite svårt med "ut" komandot. Hon vill gärna snedda, vilket göra att hon hoppar som en helikopter! Då är risken stor att hunden river hindret. Men som jag sagt förut...det är bara att nöta och nöta.

Vi har vid tidigare tillfällen tränat på frammåtbjudnngen, att få hunden att ta alla hinder som står rakt framför den, när man då tex ropar -fram, fram! Det har Shaia blivit jätte duktig på. Där kan man verkligen tjäna tid om man har en hund som vågar springa ifrån matte på det viset.

Alla gånger när vi är på kursen passar vi även på att träna på kontaktfälten på balanshindren. Shaia börjar känna sig mer och mer säker på "vippen" Nu håller vi endast i lite grann på nervägen. Däcket tränar vi extra på oxå. Där vill fröken gärna smita emellan.

Det som är genomgående, hittills på kursen, är tyvärr att Shaia är väldigt disträ! Hon gör lite som hon vill ibland, stannar och luktar och tar sina egna pausar mitt i pågående bana. Tråkigt! Fattar inte varför! Treårstrots säger Ann, en av intruktörerna. Ja vi får väl hoppas på att det blir bättre om ett tag då. Man kan väl inte alltid vara bäst jämt.......eller