Då var det dags igen, Shaias andra officiella utställning på "himpa"

Det var väldigt fint väder, lite för varmt för Shaias smak. Hon var lite loj inne på banan, men skötte sig ändå fint.

Hon fick EXELLENT och CK och kom 2:a bland tikarna. Den som vann var en van tävlingshund som åker land och rike så det gjorde inte så mycket...Shaia var finast ändå :)

Vi provar nog igen nästa år, inte för att kamma hem massa priser och bevis, för vi vet redan att hon är världens finaste hund, men för att det är roligt. Det är även bra social träning för  Shaia och man träffar massor av människor man kan få bra tips av.

Heja Shaia vår fina samojed

Idag gjorde vi en utflykt till ett regnigt Linköping för en inofficiell utställning för att träna lite och ha kul tillsammans. Det blev verkligen ihållande regn, men Shaia var lika glad och lydig för det :)

Det var tre samojeder med totalt och Shaia fick HP och BIR!

Efter en bra stunds väntan och fikapaus under tak blev det dags för den stora finalen. Shaia var blöt i pälsen men som alltid fin och charmig, så blev hon BIS!!!!! Hon vann alltså över alla andra hundar :)

Min fina fina tjej

Tänkt att allt Bilbo gör är så bra! Shaia verkligen avgudar sin bästa kompis. Man riktigt ser kärleken i ögonen!

Idag fick han henne till och med att förtså hur härligt det kan vara att simma.

Vi var ute i naturrreservatet, vädret var kalas härligt och hudarnas humör på topp sam vanligt.

Vi kastade pinnar och for runt och Bilbo kastade sig ut från berget för att simma efter dem. Till slut fick Shaia nog.....kan han så kan väl jag! Sakta...som en fin liten dam..gleeed hon ut i vattnet och simmade efter sin pinne som låg ca fem meter ut på djup vatten. Braaaaa :)

Tekniken att gå sakta och fint ut i vattnet och inte få vatten på ryggen för då blir jag tung, verkar ha fastnat. För flera gånger till gjorde hon samma sak. Äntligen har Shaia tagit simmborgar märket. Det är ju rätt bra gjort med tanke på att hon bara är tre år ;)

Första officiella, nationella utställningen för Shaia. Hon är nu ganska så exakt 3 år och tävlar då i vuxen hunds klassen, kallad öppen klass.

När vi kom upp till himpa fältet fick vi först träffa en veterinär som ville se vaxinations intyg och sen klämma och känna lite på Shaia. Inga problem så klart. 

Sedan anmälde vi oss och gick bort till ringen där samojederna skulle tävla. Det var totalt 11 st. Shaia skulle starta sist. Det kändes rätt skönt för då hade vi tid att iakta de andra lite samt att Shaia fick smälta alla intryck.

Det var fullt med tält överalllt. Vi la ut våran lilla filt och två brasse stolar, det duger åt oss. Domaren satt ganska så mitt emot oss och jag tänkte....antingen tycker hon att vi är totalt oprofessionella eller annars tycket hon att det är charmigt. Jag tror på det sist nämnda. Man ska ju inte döma hunden på håren....eller hur var det nu...är det just det förresten ;)

Shaia visade sig från sin bästa sida, hon var så lyhörd på mig och såg verkligen ut att njuta av all uppmärksamhet.

Fösta rundan tävlar man bara mot rasstandrad. När domaren kom fram för att klämma lite på Shaia var hon glad som alltid. Att stå fint med benen parallelt har vi ej tränat på, men hon stod bra, sedan satta hon sig ner, upp igen, satte sig, sedan sa jag åt henne att backa...och sedan stod hon still så fint och så perfekt :)

I den fösta bedömningen fick vi det finaste utlåtande..EXELLENT och ett CK !!

Sedan skulle hon tävla om att bli bästa tik för att kunna gå vidare. Hon vann :)

Utmaningen om BIR var mycket svårbedömd sa domaren. Vi fick springa runt två varv och efter mycket klämmande och tittande blev vi BIM! Shaia föll på för lite underhuds fett på ryggen.! Men domaren gav henne de bästa utlåtande och vi är helt enklet super stolta!

Vi viste ju redan från början att hon var finaste hunden i världen men nu fick vi det bevisat också :)

Snacka om blodad tand....

Då var det dags! Väl ute på catarinas agility center http://catharinasagilitycenter.se/ var vi alla laddade. Vädret var helt underbart...tyvärr lite föör underbart, vi skulle snart bli varse att värmen skulle besvära Shaia.
Vi började med att gå och anmäla oss i seketariatet och efter ett tag var det dags för banvandring.
Vi fick börja med att gå bann själva för att klura ut vad vi tyckte skulle bli de bästa lösningarna och sedan gick vi ihop med våra kursledare och berättade hur vi hade tänkt och därefter fick vi goda råd, tips och idéer.
Vi beslutade att Jenny skulle köra den fösta rundan som kallades "blåbärsklassen"
Banan bestod av 18 hinder, ganska mkt för att vara en "lätt" bana. Den inehöll alla möjliga kombinationer, däcket som hinder nr 3 och ungefär mitt på banan ett fyra pinnars slalom.
Vid startlinjen såg Shaia taggad ut! Men redan vid hinder nr 2 tog det stopp...där luktade stolpen väldigt gott och att matte stod och lockade verkade inte alls intressant! Tredje hindret var ju däcket och där sprang hon på sidan. När flytet väl började infinna sig kom slalompinnarna....hjärnsläpp igen!! Vi kom tillslut i mål men var tyvärr diskade pgav för många vägran på hinder.
Vad är det för fel undrade vi, tycker hon inte att det är roligt..vad håller vi på med...tusen tankar snurrade!
Men faktum stod ganska klart, värmen! Hon var jätte fåsig och varm och vimsig. Så vi gick fram till en pump där det stod en hink med vatten, där "badade" vi henne coh vipps komma gamla vanliga Shaia fram igen.
Vi beslöt oss för att ställa upp i den andra klassen som var en hoppklass 1. Vi ville ta tillfället i akt och träna och få chansen att avsluta snyggt.
                                                  Och gissa om det blev snyggt :)
Precis innan det var våran tur att gå in på banan så blev det ett lite bad igen och jag taggade igång henne med olika kontakt övningar.
På den här banan var det svårare svängar och hela tolv slalompinnar.

När jag släppte iväg henne vid starten reste hon sig bara upp och kollade åt ett annat håll...åh nej tänkte jag vad händer nu? Sen bara helst plötsligt ramlar knäcken ur  öronen och hon kör...däcket som var hinder nr 6 satt som ett smäck och man såg att hon tyckte det var roligt. Mitt mål var inte att ta banan snabbast möjligt utan jag satsade på felfria hinder så att hon verkligen skulle förstå.
Slalomen, kanonbra! Sedan var det en raksträcka på två hinder och efter det en knort sväng tillbaka. Men Shaia hade hunnit få upp farten och siktet på en keps ngn ahde glömt på banan. Hon tog hindren och sedan fram till kepsen, ruskade runt den i munnen, släppte den och kom tillbaka och satte de tre sista hindren och en felfri runda och en total tredje plats var ett faktum :)
Vi avslutade snyggt, alla nöjda och glada och nu ska fröken få en vila från agilityn för att få smälta alla nya komandom och få tillbaka suget!

                        Tack för en super bra kurs alla ni på http://www.soderkopingsbk.com/

Japp...idag var det dags att träna på en hel bana. Detta i syfte inför söndag, då vi ska avsluta kursen med att tävla! Det gick ganska bra, men inte helt. Hinder nr 2 var däcket. Där sprang hon igenom på sidan och sen direkt efteråt fick hon knäck i lurarna. Det tog ett tag innan hon kände för att komma tillbaka och fullfölja. Men det har ju tyvärr varit genomgående för kursen. Fröken går sina egna vägar lite. Men när hon väl kör, så går det så himla bra, hon kllarar att man skickar iväg henne på bakombyten och andra krokiga svängar, men som sagt där emellan extremt DISTRÄ!

Det ska dock bli himla kul på söndag, då kanske hon blir lite mer taggag när det är en ny miljö   

Nu måste jag bjuda på en bild med Shaias bästa kompis Bilbo, en labrador på fyra år, dom är så fina ihop!  

                                                                  Black & White 

Jag hittade en video i mitt arkiv när jag satt och letade efter lite söta bilder på Shaia.

Det är ifrån valpkursen. Jag bara måååste bjuda på denna ha ha  

Idag stod alla slags tunnlar med på schemat! Det är Shaia bra på sedan grundkursen. Hon verkar tycka att det är roligt att fara fram som en virvelvind där igenom. Det var en kort tunnel, en lång och sedan platta tunneln. Den sistnämnad tycker endel hundar är lite läskig, men inte Shaia. Det gick jätte bra. Det enda på den banan som vi fick traggla lite med var däcket. Det stod som sista hinder på en upploppsraka. Då slank vita faran på sidan eller under!! Efter lite nötande så gick det bra.

Staketet!  Nu skulle Shaison hoppa som i en serpentin. Ut ifrån oss och sedan in mot oss.  Det gick super bra! Hon var riktigt lyhörd och tyckte att det var upptiktigt roligt. Ja det syntes faktiskt! Skönt! Vi har ju tragglat lite med ett ointresse hittills i kursen men idag kändes det som att det började vända :) 

När vi hade klarat av detta staket-hopp några gånger, skulle vi i stället "kroka in" hunden emellan hindren för att sedan hoppa utåt varje gång. Lyhördhet med andra ord. Och visst, det gick oxå kalas   

Vippen fick bekänna färg idag, eller snarare Shaia, PÅ vippen! Jag vet inte om vi pressade henne lite väl hårt...Hon gjorde det såå bra flera gånger, då vi bara höll ytterst lite. Sen provade vi utan att hålla alls. Jag stod längst fram, ej på sidan, och lockade med godis, hon travade upp så malligt och sen pang...men det gick bra. Öronen stod visserligen rätt ut och ögonen fick ett litet bekymrat uttryck. Men så  upp igen, då stannade hon straxt innan kontaktfältet och väntade på smällen och sedan kom hon fram till mig och godiset. Tredje gången valde hon att hoppa av! Då hade fröken kopplat ihop ett och annat. Men vi gjorde det två gånger till och det gick faktisk ganska bra. Det gäller att inte hunden blir skrämd. Så därför är detta ett hinder där det är helt okej att ge mycket godis. Vi tränar på!