Shaia  var ganska så exakt tio månader. Dena inofficiella utställnings tävligen hölls i ett ridhus i Linköping. Det var världens slask väder. Shaia var självklart nybadad kvällen innan  så vi gjorde allt för att hon skulle fortsätta att hålla sig vit. Vi hade med en picknick filt som vi slog läger på inne i manegen.

När det väl var Shaias tur så tyckte hon nog att det var lite konstigt att springa omkring i en ring och bara vara fin. Det var mycket liv och rörelse runt omkring men det gick bra. Hon fick HP och BIR och ett jätte fint omdöme. Sedan fick hon vila och återvända till sin trygghet på filten.

Efter några timmar skulle hon tävla i BIG finalen men då var lillan trött. Det började med att när jag gick med henne i kopplet bort mot ringen där hon skulle tävla, så kröp hor ur sitt koppel och snittslade sig tillbaka mellan folk och hundra tillbaka till sin trygga filt. Där ville hon ligga. När jag kom fram la hon sig på rygg med tassarna upp i vädret för att visa att -nej ta mig inte från min trygga plats matte...jag är rädd! Lilla hjärtat!

Tillslut fick vi igång henne och hon ställde upp på utmaningen. Tror ni inte att hunden framför Shaia i ledet vänder sig om och skäller på Shaison! Då var det ju kört..svansen åkte in mellan benen och där stannade den hela uppvisningen. Hon var livrädd. Trots det blev hon BIG 3 av fyra. Domaren kon fram och sa -nu vill hon inte mer va- med ett leende på läpprana.

Bedömningen totalt var jätte fin och vi är en erfarenhet rikare med slutsatsen att vi har en kanon fin tjej!

                                                          Men det visste vi ju redan :)